Det är nästan löjligt...

...hur mycket jag älskar att åka snowboard. I morse prövade jag all utrustning, bara för att se att allt är ok inför imorgon. Jag kan inte riktigt förklara det, jag blir lycklig av att bara dra på mig mina boots. Det pirrar i benen och jag blir helt fnittrig... Och jag vill stå längst uppe på en alptopp och bara känna den ultimata frihetskänslan. Kan man verkligen bli lycklig av att bara tänka på något som gör en lycklig? Jag antar det. Jag ville inte riktigt ta av mig kläderna. Strålande solsken idag och det lovas bli samma väder i morgon.

Sa har innan pask...

...ar det strikt forbjudet att gora reklam for klubbar och inkludera ordet "Eggtravaganza"

Sa javla Goteborgshumor.

I kvall ska jag till Geneves enda rokfria nattklubb. I love it. Jag har inte blivit militant rokfri med friska lungor for att flytta till Geneve och fa cancer pa kopet.
Rokning pa krogar ar ett underligt pafund. Jag som tyckte om det sa mycket... Ibland ar jag sugen. Men oftast ar det bara lite ledsamt. Som en gammal flamma man aldrig kommer se igen. Man saknar det inte, men tanken pa att det aldrig kommer vara vi igen ar lite sorgsen.

Men det gar inte for sig att roka om man bestamt sig for att bli hundra ar gammal. No sir.

ytterligare piss...

Glomde naturligtvis tillagga att Inter forlorade mot Villareal i Champions League igar. Jag vet inte riktigt vad jag ska saga. Pisshelvete, kanske? Na, jag rycker hellre pa axlarna och sjunker lite djupare ner i trasket...

Inter ma vara varldens vackraste fotbollslag. Men for i helvete. Jag ar trott pa att aldrig vinna. Jag hatar att de aldrig vinner. Jag hatar att Mourinho tycks vara losningen. Jag hatar att Milan alltid vinner. Jag hatar att Juventus ar sa stabila. Jag hatar att Inter aldrig kan vara bast nar det galler.

Nu ska jag kila i vag och grava lite djupare avgrunder i min tillvaro....

Pissdag

I dag ar det en vidig dag. Har flyttat. Bor numera i en cell. Vaknade med klaustrofobi och influensa. Tack. Slapar mig till kontoret i regn. Regn regn regn. Min snowboard har kommit. Javla Geneve-post vill att jag ska betala 500 spann for att fa ut den. Trots att min gode far redan betalat all frakt. Geneve-postkontoret forstog inte nar jag papekade att pappa betalar... Jag fick betala 500 spann anda.

Har suttit pa kontoret sen 10 i morse, jag har inte gjort nagot. Jag orkar inte. Nasan rinner och huvudet sprangs. Jag har last miljoner bloggar istallet for att gora viktiga saker. Jag kokar mycket te. Alla som bloggar ar dumma i huvudet. Det finns inte en enda vettig manniska. Forutom love at first site. Manniskor ar vidriga och ointelligenta. Mode ar den nya fotbollen. Manga havdar att de experter men ingen kan nagot. Jag hatar allt. Det regnar. Jag bor i en stadskrubb. Jag har inte ens en teve.

Mitt liv ar total misar.



Orsak 2.4

Orsak 2.4

Lars Leijonborgs forsok till att vara folklig och dressmanmodell ar nummer tva i min serie "ORSAKER TILL ATT ROSTA VANSTER I HOST"

Ytterligare forklaringar tycks vara meningslost....


Orsak 2.3

Orsak 2.3

Men alla som jobbar kring Lasse kan ju omojligt vara socialdemokrater. Nagon borde ju ha satt stopp for detta. Nagon borde definitivt vagrat att bilderna anvands som reklam. Jag menar, aven om vi alla vet att ingen egentligen ar folkpartist, sa borde det ju finnas nagon som reagerat. Anyone?


Orsak 2.2

Orsak 2.2

Varfor har han kavajen slangd over axeln? Varfor? Och den snedvridna positionen gor att hans mage spanns ut och han ser fet ut. Ja, fotografen maste vara sosse. Det kan inte finnas nagon annan forklaring.
 Jag menar, han har faktiskt tagit bilden "lite pa sne"
Ungefar som jag gjorde nar jag fotade klassresan till Karringon i sexan. Han maste vara sosse.

Orsak 2.1

Orsak 2.1

Stylisten och fotografen maste ha varit socialdemokrater. Det finns ingen annan forklaring.


Måndagsrapport...

Vissa låtar bara påverkar en på ett speciellt sätt. På ett fysiskt sätt. Detta är en kliche men klicheer har sina poänger; vissa låtar bara kryper in under skinnet på en. För min del är det Jays Song Cry (jag vet, det är lika orginellt som att deprimerade indiepopkillar ligger nakna på golvet och gråter till Morrisseylåtar, men låt mig vara. Den är ju så bra)

Låten symboliserar inte något speciellt för mig, jag har inget traumatiskt breakup att relatera till, inget krossat hjärta, jag har ju aldrig ens varit kär. Men ändå, den får liksom mig att vältra i kärlekssorg. Och får mig att vilja ligga i fosterställning och vara hysteriskt olycklig. Det är underbart att få vara riktigt riktigt olycklig i fem minuter och tre sekunder.
Och när låten är slut känner jag mig alltid lite nyvaken, och måste liksom kisa mot verkligheten. Vart är jag? Vem är jag? Är det meningen att jag ska ta livet av mig nu? Eller ska jag springa ut på gatan för att vinna tillbaka honom?

Nä just det. Det finns inget traumatiskt break-up.
Jag är inte olyckligt kär.

Puh!

Annars? Det undras om min date. Jodå, det var roligt. Jag blev full. Och upptäckte att kanadensisk humor är hysteriskt roligt. Grejen är att säga mycket olämpliga grejer och konstant trampa i klaveret. Hela kvällen.

 Höjdpunkten var när det blev lite spänt när han pratade om en konsert han var på 1985 och jag kontrar med ”jag missade den spelningen, de släppte inte in treåringar. Men jag tror min pappa var där”

Men att dejta äldre män kanske inte min kopp te. Trots att han skrattade till slut.

Söndag: Brunch på en uteservering och promenad längs sjön.
Här nedan bjuder jag på ett urval av observationer som gjordes av både mig och kanadensaren.

1. Folk som åker inlines bör skjutas
2. Folk som joggar längs strandpromenader springer oftast väldigt fult. Och bör därför också skjutas.
3. Schweizare äter bara vitt bröd, chocklad och ost. Jag är orolig över mitt kommande år. No one loves a fat person.
4. Folk som skriver hysteriskt snabbt på tangentbordet och kan skriva utan att titta ner en enda gång kan lika gärna bli sekreterare. Folk med makt gör inte sånt.
5. Folk i ens sällskap som tar upp tuggumi ur väskan men inte bjuder bör också skjutas.

Kanadensaren och jag hade roligt. Men han hade dålig musiksmak. Tur att han har åkt hem till kanda nu. Promenader i solen med stopp för kaffe is the shit.

Head Gashes are the New Black

Man maste bara alska sana rubriker.

Starbucks!

Mer hetsiga dagar.

Det är en speciellt känsla att gå in i council chamber och byta visitkort med Rysslands ambassadör, och äta sushibuffe till lunch på FNs terass med utsikt över FN-parken och Genevesjön med Mont Blanc i bakgrunden. Man får en makt-kick. Samtidigt har jag aldrig känt mig så ung, oerfaren och dum i hela mitt liv. Det är blandade känslor. Jag är 20 år yngre än alla, jag kan ingenting, jag har inget att bidra till samtalet med presidenten för European Space Agency och de kanadensiska forskarna inom satellitförsvar. Inget.
Jag bara ler, nickar och hmmmmar. Och drar dåliga skämt. Och säger bara "well, it's a very complicated issue" så fort någon frågar mig något.

Men jag tar mig. En och en halv dags fullmatad konferens om missilförsvar, space-based laser, CMDs och miljontals tekniska prylar har gjort mig till expert på weapons in Outer Space.
Och gett mig en date i kväll med den kanadensiska satellitforskaren. Jag vet, det är nördigt. But I love it. Jag har också nu fått en kontakt på Pentagon. So if I'm ever i Washington, he's the guy...

Nu dricker jag en non-fat tall mocca latte with an extra shot espresso. I love Starbucks.

Hetsig tordag!!!!

Ojojoj... Irans utrikesminister flog i natt in till Geneve och det var hysteriskt i konferensen i morse. Han gjorde ett ganska ovantat besok pa grund av det statement som Sakerhetsradet gjorde igar.
Helt fran ingenstans fick jag brottas med tusen sakerhetsvakter, trehundra mediasnubbar och divere annat lost pack for att komma i narheten av the council chamber. Jag viftade med min UN-badge och morrade lite och fick till slut ga igenom metalldetektorn som naturligtvis tjot. Sen ville de kolla min ibook. Nar jag antligen fick komma in hade de redan borjat. Tydligen vantar inte the islamic republic pa en stressad svensk 23-aring.

Han holl ett langt tal. Anklagade "certain superpowers" for att kringga internationell lag och forsakrade alla att det minsann var en rattighet att anvanda sig av peaceful nuclear. Vilket det ar.

Iran ar mina nya idoler (forst Fidel, nu Iran. Jag kommer bli registrerad av sapo snart) Iran ar mina nya idoler for de ar inte dumma direkt....
De foreslog regional kontroll och inspektion over karnkraft som en losning pa situationen (vilket innebar att Israel maste oppna upp for kontroll och inspektion)
Utrikesministern menade helt enkelt "We'll show ours if you'll show yours" till Israel.

Iran vs Israel 1-0

Nu har vi mycket att gora har. Maste fa tag i Irans first secretary of the Iran Mission, vilket inte ar helt latt just nu. Han sager att han ska ringa upp, men det hander ju aldrig. Och sa maste alla statements upp pa reachingcriticalwill.org innan klockan tre, da jag maste tillbaka till FN for en PAROS-konferens (prevention of an armsrace in outerspace) med Ryssland, Kina och UNIDIR (united nations institute for disarmament reaserch) dar mina nya bastisar ar Ryssland, eftersom de inte har rad att bygga nya missiler i rymden, sa vill de att vi ska jobba for att USA inte heller ska fa bygga nagra.

Go world peace!

Konsumtionsteori...

Laser pa aftonbladet.se om Jan Eliassons klassresa. Jan kallas "miljonären" med FYRA MILJONER KRONOR OCH EN LYXVILLA SOM AR TAXERAD TILL 3,9. ojojoj. Och Lars Danielsson som ater luncher for OVER TUSEN KRONOR MED GORAN PERSSON OCH SATTER UPP DET SOM REPRESENTATION.

Men media verkar inte ifragasatta Carl-Henrik Svanbergs lon som vd pa Ericsson ligger pa 22 328 000 kronor om aret.
Det ar nastan 2 miljoner i manadslon. Tva miljoner i manaden!
Undrar hur mycket hans hus ar vart?

Det ar underligt att politiker inte far kopa toblerone for skattepengar, eller systembolagets gamla kassa-tanter inte far ga pa en enda firmafest pa tio ar. Men ingen ifragasatter Carl-Henriks lon, Ericssons personalfester eller deras representationskonton. For att det inte ar skattepengar?
Vi kan ju inte valja bort skatt, sager de. Men ar det tekniskt mojligt idag att valja bort konsumtionen? Kan jag verkligen valja att inte betala Carl-Henrik och hans polares ackliga omkostnader? Jag betalar ICAs firmafester, Nordeas representationsmiddagar och H&Ms lyxiga kontorsinredning.
Jag betalar bostadrattsforeningars styrelsearvoden, forsakringsbolagschefers fallskarmar och volvos champagneyra pa strippklubbar.
Jag lever. Jag bor i lagenhet, jag aker buss, jag koper mjolk. Jag konsumerar. Och kom inte har och sag att jag har nagot val.


Varfor straffar vi folk som valt bort den privata sektorn med mangmiljonbonusar? Varfor kan inte de som istallet faktiskt jobbar for Sverige fa ata lunch med Goran Person i fred...

Jag langtar hem

Nu vill jag inte langre vara i Geneve. Jag vill vara pa spy bar... Take me home for just one night...


Orsak nummer 1

Orsak nummer 1

Johan Norberg ar del 1 i min lista "ORSAKER TILL ATT ROSTA VANSTER I HOST"

Do a Lynndie

Det trakigaste med att jobba pa en fredsorganisation ar att nar man trillar over sana har roliga saker kan man inte vralskratta och visa alla andra. De blir stotta.

Tur att man har en blogg dar ens opassande humor far luftas...

Come on friends! Do a Lynndie!!


I knew it... Geneva rocks!

Nu vet ni vart ni hittar mig off office hours....
Här, här, här och här

(som ni forstar har jag lart mig lanka och lagga upp bilder. Det kan komma att ga till overdrift)


Tibros VD. En bild sager mer ar tusen ord...

Tibros VD. En bild sager mer ar tusen ord...


Imponerade cv...

Jan Eliassons CV...

Man har ju en bit kvar... Men jag har talamod. Bea som utrikesminister ar.... 2010 kanske? Vote Bea!

Och jag gillar att ministrarna har allt mindre SSU-bakgrund. Opolitiska politiker ar battre. Dessutom ar SSU sa hemskt tontiga. Lite som tankesmedjan Timbro. Som for ovrigt ofta ligger pa min favorit-objekt att hata lista. Langt upp. Brevid utbytesstudenter och folk som tycker sydeuropeer ar ett "eldigt folkslag"

Foresten ar jag lite sur. Jag har bloggat i over en vecka och har fortfarande inte blivit uppmarksammad av Virtanen eller fatt jobberbjudanden. Jag trodde det var vad som hande automatiskt nar man bloggade. Modebloggar far gratis klader. Nojesbloggar far gastlisteplatser. Jag hade vantat mig... nagon reservoirpenna atminstone? Gratis visitkort? Utrikeministerposten?

Ah, bloggning sucks!

Mandagsmote

Denna vecka ska jag

1. pa en viktig lunch imorgon med diverse NGOs angaende en gemensam strategi for nedrustningslobbyarbete
2. Ha morgonmote med de andra pa kontoret angaende admin tasks.
3. Narvara vid det sedvanliga sammantradet med konferensen pa torsdag morgon.
4. Deltaga i en annan konferens arrangerad av Kina och Ryssland (hoppas de spelar internationalen som pausmusik) under torsdageftermiddagen och HELA fredagen.

Helvete. Jag gillar att ha manga moten, men hur ska man hinna jobba? Jag har miljoner grejer att gora, men jag gor ingenting. For jag har typ inget att gora.

Nu korar jag detta till varldens jobbigaste kansla for tillfallet. Att inte ha nagot att gora, samtidigt som man vet att man kommer fa sjukt mycket att gora men det finns inget man kan gora i forvag.

Mis en place ar inte mojligt i lobbybranschen.

Annars kom jag pa hur man nar sann lycka igar. Det ar ratt simplet faktiskt. Det kravs dock att det ar solsken, vilket det var i Geneve. Sen behover man en iPod. Det kan sakert fungera med nagon annan mp3spelare, men jag rekommenderar inte det. iPod kan man lita pa. Anvand en san, en vit for att vara pa den sakra sidan. Sen satter man pa en enkel pophit. Inte Britney-pop utan mer svensk charmig pop, trallvanlig och behagligt tempo.
Jag brukar anvanda We're from Barcelona eller Tiger Lous Sell out.
Och sen gar man bara. Promenerar i solen. Med musiken. Slang prosacen och sparka psykologen.
Promenera i solen, med Sell out i oronen.

Det, mina vanner, ar sann lycka.


Tidigare inlägg Nyare inlägg