aj!
Jag har ont i hela kroppen. Det hande dramatiska saker pa alptopparna igar. Forst gjorde jag arhundradets vurpa. Kande mig lite overmodig och fick syn pa ett tva meter hogt hopp. Vaga satsa! ekade i huvudet och by all means, jag satsade. Och flog ungefar en kilometer upp i luften, hann tanka igenom mitt testamente och sen kraschlandade, rullade runt och lag still i ett par minuter. Jag overlevde. Men knappt.
Mitt motto nar jag aker snowboard bor kanske revideras en aning. Men kul var det.
Stralande sol, glittrande sno och en liten mysig fransk alpby.
Jag har passerat "sasonga-i-alperna"alder, och jag ar lite bitter over att jag aldrig kom i vag. Fa saker gor mig sa genomlycklig som snowboard.
Hade en dramatisk avslutning pa dagen. Ett jattemoln bestamde sig for att rulla in over berget och plotsligt nar jag satt i en skranglig liten sittlift var allt vitt. Totalt vitt. Kunde inte se en enda manniska, kunde inte se mig sjalv. Eftersom jag inte ar redo att do "the alive-way" sag jag ingen annan utvag att att forsoka aka ner genom molnet. Allt lutar ju nerat = nagon gang kommer jag ju ner.
Fel.
Jag kom vilse. Det laskigaste med hela upplevelsen ar att nar det ar brant, maste man aka fort. Och det ar inte roligt att aka fort nar man inte har en aning om vad som finns tre meter framfor en.
Nar jag akt ner en bit, och hamnade under molnet innebar detta naturligtvis nederbord. Inte sno, inte reng, hagel!
Nar det haglar gor det ont. Da vill man ner. Snabbt. Nar man aker snabbt gor det annu ondade. Man vill ner annu snabbare, vilket gor ondare. Ni forstar poangen.
Nar jag kommit ytterligare langre ner overgick haglet till regn. Antligen sikt!
Jag var i fel by. Och fick lifta med en alpbuss till ratt by. Fransman ar trevliga prickar. De ater baguetter hela dagarna. Pa riktigt.
Kort, en underbar dag. Nasta tur blir till Chamonix under pask. ar dock lite sugen pa Val d'Isere ocksa. Eller kanske Val Thorens... Many choices, not enough season left....
Mitt motto nar jag aker snowboard bor kanske revideras en aning. Men kul var det.
Stralande sol, glittrande sno och en liten mysig fransk alpby.
Jag har passerat "sasonga-i-alperna"alder, och jag ar lite bitter over att jag aldrig kom i vag. Fa saker gor mig sa genomlycklig som snowboard.
Hade en dramatisk avslutning pa dagen. Ett jattemoln bestamde sig for att rulla in over berget och plotsligt nar jag satt i en skranglig liten sittlift var allt vitt. Totalt vitt. Kunde inte se en enda manniska, kunde inte se mig sjalv. Eftersom jag inte ar redo att do "the alive-way" sag jag ingen annan utvag att att forsoka aka ner genom molnet. Allt lutar ju nerat = nagon gang kommer jag ju ner.
Fel.
Jag kom vilse. Det laskigaste med hela upplevelsen ar att nar det ar brant, maste man aka fort. Och det ar inte roligt att aka fort nar man inte har en aning om vad som finns tre meter framfor en.
Nar jag akt ner en bit, och hamnade under molnet innebar detta naturligtvis nederbord. Inte sno, inte reng, hagel!
Nar det haglar gor det ont. Da vill man ner. Snabbt. Nar man aker snabbt gor det annu ondade. Man vill ner annu snabbare, vilket gor ondare. Ni forstar poangen.
Nar jag kommit ytterligare langre ner overgick haglet till regn. Antligen sikt!
Jag var i fel by. Och fick lifta med en alpbuss till ratt by. Fransman ar trevliga prickar. De ater baguetter hela dagarna. Pa riktigt.
Kort, en underbar dag. Nasta tur blir till Chamonix under pask. ar dock lite sugen pa Val d'Isere ocksa. Eller kanske Val Thorens... Many choices, not enough season left....
Kommentarer
Trackback