Dagens hiphop...
Jag gillar hiphop. Det har jag alltid gjort.
När jag gick i 6:an lyssnade jag mycket på Wu-tang, bara för att imponera på killarna i klassen. Jag mumlade "as high as wu tang gets...." och gjorde mycket tecken med händerna.
Jag är uppvuxen i en invandrarförort, så jag skyller på det. Det hårda livet som angeredsbo har fostrat mig och gett mig rapmusik ända in i benmärgen.
Men, jag kan inte låta bli att tänka på människorna inom denna genre. Jag läser en intervju med Jay och Nas, där de beklagar sig över Cam'rons dissar, som om de vore de två bästa vännerna i hela världen.
Jay säger om Nas "his lyricism is outstanding" Annat lät det för ett par år sedan i Takeover.
Nas backar upp Jay och kallar Cam för talanglös. Och verkar glömt bort att han stog på scen för inte speciellt länge sen och fick publiken att vråla "fuck jay-z"
Damon Dash rasar över Jay och menar att han förstört Rocafella record. Att han är maktgirig och falsk. Annars kan man lätt få för sig att de var bästa vänner om man ser diverse videoinspelningar där de båda uppträder som bästisar.
Dre hittar Eminem, som hittar 50, och the Game. De gör låtar med varandra, sen hatar de varandra, sen gör det låtar med varandra igen. Nelly hatar någon, som hatar Ja Rule som kallar 50 för gay.
Nicole, Paris, Micha och Mary-Kate Olsen....
Är det någon mer än jag som ser likheterna?
Det finns många exempel på hur de talar om brudar som pengagiriga bitches. Golddiggers. Samtidigt som de gör tydligt klart för alla vad som egentligen spelar roll här i livet. Gold & money. det släpps ytterligare en video där tre brudar i hotpants står framför en bil. Man blir lätt trött. Mina idoler verkar vara hjärndöda och i total avsaknad av sjalvdistans, ett faktum som jag fått det bevisat gång på gång på gång.
Och sen släpper Ghostface årets bästa album, Fishscales och får mig att ta tillbaka allt.
När jag gick i 6:an lyssnade jag mycket på Wu-tang, bara för att imponera på killarna i klassen. Jag mumlade "as high as wu tang gets...." och gjorde mycket tecken med händerna.
Jag är uppvuxen i en invandrarförort, så jag skyller på det. Det hårda livet som angeredsbo har fostrat mig och gett mig rapmusik ända in i benmärgen.
Men, jag kan inte låta bli att tänka på människorna inom denna genre. Jag läser en intervju med Jay och Nas, där de beklagar sig över Cam'rons dissar, som om de vore de två bästa vännerna i hela världen.
Jay säger om Nas "his lyricism is outstanding" Annat lät det för ett par år sedan i Takeover.
Nas backar upp Jay och kallar Cam för talanglös. Och verkar glömt bort att han stog på scen för inte speciellt länge sen och fick publiken att vråla "fuck jay-z"
Damon Dash rasar över Jay och menar att han förstört Rocafella record. Att han är maktgirig och falsk. Annars kan man lätt få för sig att de var bästa vänner om man ser diverse videoinspelningar där de båda uppträder som bästisar.
Dre hittar Eminem, som hittar 50, och the Game. De gör låtar med varandra, sen hatar de varandra, sen gör det låtar med varandra igen. Nelly hatar någon, som hatar Ja Rule som kallar 50 för gay.
Nicole, Paris, Micha och Mary-Kate Olsen....
Är det någon mer än jag som ser likheterna?
Det finns många exempel på hur de talar om brudar som pengagiriga bitches. Golddiggers. Samtidigt som de gör tydligt klart för alla vad som egentligen spelar roll här i livet. Gold & money. det släpps ytterligare en video där tre brudar i hotpants står framför en bil. Man blir lätt trött. Mina idoler verkar vara hjärndöda och i total avsaknad av sjalvdistans, ett faktum som jag fått det bevisat gång på gång på gång.
Och sen släpper Ghostface årets bästa album, Fishscales och får mig att ta tillbaka allt.
Kommentarer
Trackback