Måndagsrapport...
Vissa låtar bara påverkar en på ett speciellt sätt. På ett fysiskt sätt. Detta är en kliche men klicheer har sina poänger; vissa låtar bara kryper in under skinnet på en. För min del är det Jays Song Cry (jag vet, det är lika orginellt som att deprimerade indiepopkillar ligger nakna på golvet och gråter till Morrisseylåtar, men låt mig vara. Den är ju så bra)
Låten symboliserar inte något speciellt för mig, jag har inget traumatiskt breakup att relatera till, inget krossat hjärta, jag har ju aldrig ens varit kär. Men ändå, den får liksom mig att vältra i kärlekssorg. Och får mig att vilja ligga i fosterställning och vara hysteriskt olycklig. Det är underbart att få vara riktigt riktigt olycklig i fem minuter och tre sekunder.
Och när låten är slut känner jag mig alltid lite nyvaken, och måste liksom kisa mot verkligheten. Vart är jag? Vem är jag? Är det meningen att jag ska ta livet av mig nu? Eller ska jag springa ut på gatan för att vinna tillbaka honom?
Nä just det. Det finns inget traumatiskt break-up.
Jag är inte olyckligt kär.
Puh!
Annars? Det undras om min date. Jodå, det var roligt. Jag blev full. Och upptäckte att kanadensisk humor är hysteriskt roligt. Grejen är att säga mycket olämpliga grejer och konstant trampa i klaveret. Hela kvällen.
Höjdpunkten var när det blev lite spänt när han pratade om en konsert han var på 1985 och jag kontrar med ”jag missade den spelningen, de släppte inte in treåringar. Men jag tror min pappa var där”
Men att dejta äldre män kanske inte min kopp te. Trots att han skrattade till slut.
Söndag: Brunch på en uteservering och promenad längs sjön.
Här nedan bjuder jag på ett urval av observationer som gjordes av både mig och kanadensaren.
1. Folk som åker inlines bör skjutas
2. Folk som joggar längs strandpromenader springer oftast väldigt fult. Och bör därför också skjutas.
3. Schweizare äter bara vitt bröd, chocklad och ost. Jag är orolig över mitt kommande år. No one loves a fat person.
4. Folk som skriver hysteriskt snabbt på tangentbordet och kan skriva utan att titta ner en enda gång kan lika gärna bli sekreterare. Folk med makt gör inte sånt.
5. Folk i ens sällskap som tar upp tuggumi ur väskan men inte bjuder bör också skjutas.
Kanadensaren och jag hade roligt. Men han hade dålig musiksmak. Tur att han har åkt hem till kanda nu. Promenader i solen med stopp för kaffe is the shit.
Låten symboliserar inte något speciellt för mig, jag har inget traumatiskt breakup att relatera till, inget krossat hjärta, jag har ju aldrig ens varit kär. Men ändå, den får liksom mig att vältra i kärlekssorg. Och får mig att vilja ligga i fosterställning och vara hysteriskt olycklig. Det är underbart att få vara riktigt riktigt olycklig i fem minuter och tre sekunder.
Och när låten är slut känner jag mig alltid lite nyvaken, och måste liksom kisa mot verkligheten. Vart är jag? Vem är jag? Är det meningen att jag ska ta livet av mig nu? Eller ska jag springa ut på gatan för att vinna tillbaka honom?
Nä just det. Det finns inget traumatiskt break-up.
Jag är inte olyckligt kär.
Puh!
Annars? Det undras om min date. Jodå, det var roligt. Jag blev full. Och upptäckte att kanadensisk humor är hysteriskt roligt. Grejen är att säga mycket olämpliga grejer och konstant trampa i klaveret. Hela kvällen.
Höjdpunkten var när det blev lite spänt när han pratade om en konsert han var på 1985 och jag kontrar med ”jag missade den spelningen, de släppte inte in treåringar. Men jag tror min pappa var där”
Men att dejta äldre män kanske inte min kopp te. Trots att han skrattade till slut.
Söndag: Brunch på en uteservering och promenad längs sjön.
Här nedan bjuder jag på ett urval av observationer som gjordes av både mig och kanadensaren.
1. Folk som åker inlines bör skjutas
2. Folk som joggar längs strandpromenader springer oftast väldigt fult. Och bör därför också skjutas.
3. Schweizare äter bara vitt bröd, chocklad och ost. Jag är orolig över mitt kommande år. No one loves a fat person.
4. Folk som skriver hysteriskt snabbt på tangentbordet och kan skriva utan att titta ner en enda gång kan lika gärna bli sekreterare. Folk med makt gör inte sånt.
5. Folk i ens sällskap som tar upp tuggumi ur väskan men inte bjuder bör också skjutas.
Kanadensaren och jag hade roligt. Men han hade dålig musiksmak. Tur att han har åkt hem till kanda nu. Promenader i solen med stopp för kaffe is the shit.
Kommentarer
Trackback