prestige

1. Stop, Breathe, Think.
Det är den första av Olivia Joules överlevnadsregler. Den används när man får panik. Hon har många andra bra överlevnadsregler.
2. No one is thinking about you. They’re thinking about themselves, just like you do.
3. Never change haircut or color before an important event.
4. Nothing is ever as bad or as good as it seems.
5. Hardly anything matters: if you get upset, ask yourself: Does it really matter?
6. Sometimes you just have to go with the flow.
7.When overwhelmed by disaster, check if it’s really a disaster by doing the following: a) think Oh, fuck it. b) look on the bright side and, if that doesn’t work, look on from the funny side. If neither of these works, it may be a disaster. Return to rule 1.
Och slutligen, min absoluta favorit:
8. The key to success lies in how you pick yourself up from failure.

Ok, here we go.

Jag borde inte vara här.
Jag borde inte fått den 20 veckor långa praktikplatsen från början. Den enda orsaken till att jag gick vidare från första uttagningen för att jag hade träffat kvinnan som intervjuade mig tidigare så hon visste vem jag var. Den enda orsaken att de här nere i Geneve valde ut mig som en av de två sista var för att jag var den enda som sökte som läste nationalekonomi och det var meningen att 20-veckors praktiken skulle innehålla ett ekonomiskt inriktat projekt. Den enda orsaken att de på det svenska kontoret valde mig var för att den andra sökanden inte kunde komma på intervjun och gjorde den över telefon i stället. Den enda orsaken att jag plötsligt fick betald praktik, året ut, som disarmament-ansvarig var för att Alexanda, hon som egentligen fick platsen ville åkta hem samtidigt som jag skulle komma ner hit. Eftersom de inte hade något annat val, erbjöd de mig platsen fram till december. Den enda orsaken till att jag springer runt i FN och jagar diplomater och går på massa möten är för att de plötsligt, efter tio års av stillastående, bestämt sig för att börja förhandla (om att någon gång börja förhandla) Den enda orsaken till att jag får skickat dokument i förhand av ryska ambassaden med information jag egentligen inte får ha tillgång till är för att Ryssland är i desperat behov att att sätta press på USA för att de ska gå in PAROS förhandlingar eftersom Ryssland inte har råd att utveckla nya rymdvapen.

Det är som att jag står utanför mig själv och ser mig själv i situationer som inte är i närheten av vad jag har mental kapacitet för. Jag klarar inte det här. 250 personer med helt galet mycket erfarenhet sökte den här platsen. Jag är inte kvalificierad nog. Jag hänger inte med. Jag kan inte prestera tillräckligt bra. Jag försöker, men tänk om jag inte kan. Jag kan inte alla tekniska begrepp, jag kan inte redogöra för olika biologiska vapens kemiska sammansättning, jag kan inte referera till resolutioner från 94, jag kan för fan inte ens hålla reda på vilka som är med i the disarmament commission , conferance on disarmament och the disarmament committee. Håll bara masken och googla när jag kommer tillbaka till kontoret. Och mannen i blå slips, var han från UN Institute for Disarmament Research eller UN Department of Disarmament Affairs?

Jag kommer misslyckas och de kommer önska att de inte gett mig platsen.

Panikångest.
Stop, breathe, think.